Läkande berättande



Åsa Berge Sandgren - medlem i ALBA Sverige

Kära läsare!


Vad roligt att just du hamnat på denna sida om läkande berättande och att du verkar vara nyfiken på vad det innebär.Följande rader är tillägnade just dig och jag hoppas att de skall ge svar på dina frågor eller åtminstone skapa nya funderingar du har glädje av.

Säkerligen har du stött på berättelser av olika slag. Kanske hade du turen att ha en förälder som berättade eller läste sagor för dig när du var liten eller så lyssnade du när vuxna satt och pratade om gamla tider och hur annorlunda allt var då. Eller så hade du en bra lärare som var duktig på att göra skolämnena levande med hjälp av sin egen inlevelse. Du kan också ha gått in i fantasins värld på egen hand när du läst en riktigt bra bok.

På något vis har du troligen stiftat bekantskap med fantasins kraft att trotsa naturlagarna och låta tanken svinga fritt i skapandet av inre bilder som kan vara nog så påtagliga trots att de ”bara” är luftslott. (Om inte så har du en kul upptäckt att se fram emot)

Har du fått allt mindre tid för dylika fantasieskapader i takt med att du blivit alltmer vuxen, fått ett ”riktigt ”jobb och tvingats stöta pannan mot idel praktiska bekymmer?

Men nu ska du få höra något roligt – det behöver inte vara slutlekt med tankarna för det.

Det finns faktiskt många människor som ägnar sig åt att berätta och lyssna till historier av alla de slag. Historier som ger fantasin spelrum och låter dig få tillträde till dina inre rum (som är oändliga).
Så välkommen till berättelsernas värld!

När började det här med berättande? kanske du undrar.

Ja i urminnes tider skulle jag vilja svara på det. Säkert satt folk för länge sedan kring elden och berättade historier. Det heter ju också att höra till en gemenskap – man hör samma saker berättas.

Att berätta är en social syssla för man kan inte berätta ensam. Och lyssnaren är lika viktig som berättaren.

Vilka historier tycker folk om att höra? är en klassisk fråga.

Alla möjliga förstås, men de som griper extra tag är ofta dramatiska berättelser där huvudpersonerna råkar ut för den ena prövningen värre än den andra, och på något vis tar sig igenom allt detta motstånd för att nå målet många erfarenheter rikare.

Vi känner igen oss i dessa historier. Eftersom det inte alltid är lätt att leva. De speglar livets vågdalar och ger oss ett språk för sorg och vanmakt. För glädje också förstås men det språket har vi lättare tillgång till sedan förut. Och ett sådant språk berikar oss, både på det personliga planet men också på det kollektiva, det talar om vad det innebär att vara människa.

Och sådana berättelser kan ha en läkande verkan.

Vilka håller på med detta? frågar du dig, för det är ju inte vanligt förekommande.

Det finns berättare i alla länder som lyckats hålla denna tradition vid liv.
Här i Sverige finns det några professionella berättare faktiskt. De berättar på sjukhus, fängelser och skolor, bland annat. Det finns också berättare som håller på med fredsarbete. Med hjälp av fantasin utvecklas empatin när man hör berättelser, och man får lättare att förstå både sig själv och andra. Vilket är en bra förutsättning för konfliktlösning och försoning. Och så finns det många som berättar till husbehov och till vardags och till fest!

Finns det några risker med berättande? undrar kanske du som upplevt den stora kraften som ligger däri.

Inte så länge intentionen är god blir svaret på denna fråga.

Är det svårt att berätta? frågar till sist den vetgirige.

Det är enkelt så tillvida att det inte kräver någon rekvisita . Allt som behövs är din röst och din inlevelse.
Vilket inte hindrar att det faktiskt är en slags konst som kräver sin kvinna respektive man.
Men klart är att alla som vill kan lära sig denna fina gemenskapsbyggande syssla och att berättandet är fritt.

Och om du vill kan du ju alltid välja att lyssna, för lyssnarna är förstås oumbärliga för berättarna.

Alla är välkomna!

Jag tackar dig kära läsare för din uppmärksamhet, och vill du veta mer kan du läsa mer om berättare och berättarhändelser på denna hemsida.

Åsa Berge Sandgren

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar